lördag, augusti 20, 2005

Tunnelbaneprinsessa

Jag är inte det minsta sentimental när det kommer till barn. Många (speciellt tjejer) blir ju alldeles till sig i trasorna av småfolk. Men jag känner oftast "Jaha. En unge." Är inte ens helt säker på att jag vill ha egna barn...Idag hände det dock nåt udda. Jag åkte tunnelbana. En mamma med sin adopterade dotter satte sig vid min plats.

Dottern satt mittemot mig. Asiatiskt ursprung. Vackra bruna små ögon. En riktig miniprinsessa med glittriga fjärilshårspännen, kjol och en rosa väska med broderier. Hon öppnade väskan och tog fram en näsduk och satt och pillade på den. Tittade på mig. Hon fick mig att tänka på min systerdotter. Inte utseendet, men utstrålningen. Lillgammal. Plötsligt frågade hon sin mamma;

- Mamma, får man adoptera om man är ensam....jag menar....om man är bara en mamma?
Hennes mamma såg väldigt förvånad ut över frågan, men svarade
- Jaaa...jooo, det får man...Känner du någon sådan eller?
- Näää...det är bara något jag har funderat på

Sedan gick de av. Och jag satt kvar och kände tårarna stiga i mina ögon. Det är väl inget att lipa över?! Vilken konstig upplevelse. Varför reagerade jag så starkt? Biologiska klockan messing with my mind eller nåt. Scary shit.

2 Comments:

Blogger Kapten Napalm said...

Scary shit...

1:21 fm  
Anonymous Q said...

Grym blogg, yao! Lägger den bland mina favoriter.

8:24 fm  

Skicka en kommentar

<< Home