onsdag, september 21, 2005

Bad moon rising

Sniff har slutat sniffa och morrar dovt nu. Min mamma säger att B-vitamin hjälper mot PMS. Jag har dunkat in 2 stycken. Känns jävligt otillräckligt faktiskt.

Visst är det väl ett galet fenomen, PMS. Ni män kommer nog aldrig riktigt att kunna förstå. Man vet liksom precis varför man är på dåligt humör. Men man kan ändå inte trolla fram det kontinuerligt goda humöret - förr eller senare fräser man. Tur att jag inte har kulspruta för då hade mannen jag jobbar i team med suttit som abstrakt konst på kukföretagets vägg. Tänk Pulp Fiction, baksätet i bilen. Sådan hade han sett ut. Son of a BITCH vilken mansgris han är. Och 25 av 28 dagar kan jag ta det, 25 av 28 sväljer jag. Men idag har jag både spottat och fräst.

Tjockiskatten min kom inspringande nyss och jag tänkte mest "Jaja. Gå och sov på soffan". Fortsatte tjura och läsa de blogginlägg ni gjort under dagen. Nästa gång jag ser katten står hon bredvid datorn, och slickar mig på handen som håller datormusen. Ungefär som för att säga "Hallå?!" Stackars katt blev tydligen så frustrerad över att bli totalignorerad att hon började bete sig som en hund.

3 Comments:

Blogger Kapten Napalm said...

Varför tar du det överhuvudtaget?

7:25 em  
Blogger Sniff said...

Hoppas på nån gudasänd placebo-effekt kanske???

7:55 em  
Blogger trulsa said...

Skönt att du inte är ensam iaf. I PMS-helvetet, menar jag. Vi är åtskilliga som delar det med dig, inte precis ditt, men helvetet. Fyfan säger jag. Totalt oberäknelig.

Men å andra sidan får man ibland saker sagda som behöver sägas. Som till din kollega. Låter inte som nån katastrof precis. :)

Och sen fem solar av fem eller vad du nu vill använda för betygssystem till din blogg. Alltid bra läsning!

11:59 em  

Skicka en kommentar

<< Home