måndag, september 19, 2005

Jag pallar inte

Jag har ett litet dilemma. Alla mina älskade kompisar från förr är väldigt stadgade. De har barn och de är gifta. Alternativt förlovade och gravida. Det gick snabbt, jag hängde inte med! För två år sedan var alla singlar - nu är alla Mrs something.

Nu på söndag har en av tjejerna ur mitt gäng bjudit in till brunch. Men jag har tackat nej. En orsak (onekligen tungt vägande) är att hon bor på andra sidan stan och brunchen börjar klockan 11.00. Jag ska ut och festa med en kollega på lördag. Gissar att jag inte är så sugen att stiga upp klockan 09.00 på söndag, för att delta i en begivenhet där man förväntas äta.

En annan orsak som jag inte lika gärna känns vid, men som jag inte desto mindre är medveten om, är att när vi träffas "inkl. respektive" så känner jag mig väldigt malplacerad. Det känns jättejobbigt att sitta där bakfull och singel, medan de står där pigga och utvilade och gosar med sina killar.

- "Vi steg upp klockan sex i morse och bakade bröd och sedan har vi sytt nya gardiner hela förmiddagen och oj va jobbigt att barnvagnen inte ryms in i hissen därhemma"
- "Jaha, själv har nåt kladd här i håret. Oj, det är visst lite gammal sperma. Vad hette han nu igen? Förresten är jag så gudasänt bakis att jag nästan kräktes i knät på kärringen som satt mitt emot mig på tunnelbanan"

Överdrivet. But you get the picture.

Kanske vänjer jag mig vid att ensam representera mitt hushåll - men just nu känner jag att jag inte pallar. Pallar INTE.

12 Comments:

Blogger The Pale Green Woman said...

Och så förväntas man uppskatta att deras barn kräks på mig och tycka att det är så gullig. Jojo.

10:06 em  
Anonymous Kattz said...

Hmmm, ensam är stark heter det ju =)). Tycker du gjorde ett skitbra val, exakt så hade jag oxå gjort *fniss*.
Det finns fortfarande en kvar i gänget som är precis lika singel som du!

Av nån konstig anledning så är jag ofta avis på det du har...frihet.

10:09 em  
Blogger Kapten Napalm said...

Det gäller att se det ur ett värdenihilistiskt perspektiv. När de torkar bäbykräks så torkar du klägget ur håret:D

11:18 em  
Anonymous J said...

Men Du har en betraktelseförmåga som de inte har. Det glädjer oss andra...om nu det hjälper Dig.
:o)

11:43 em  
Blogger Snurre said...

Du gjorde helt rätt. Skulle inte heller palla att sitta och vara mysig en söndag, bakis som ett fågefjun. Fest går före i detta fall.

//S-Man

11:59 em  
Blogger Jasmin said...

Haha! I hear you...

8:08 fm  
Blogger vandrarvild said...

HAHAHAHAHA!!!! Du kan ju alltid göra en Mary ('Den där Mary', sperma i håret)
men jag vet vad du menar: alla dessa människor och sitt barnprat. Vart tig individen vägen? Okej att man omprioriterar när man får barn, det är ju en sjlvklarhet, men måste de helt ge upp sin egen person och intressen för sin KILLE.
Jävla tvåsamhetsmögel.

8:28 fm  
Blogger nickel said...

hm, det är därför de flesta av mina närmsta vänner numera är några år yngre än mig...
Folk som bara kan prata barn, sommarstuga och vaxa bilen blir faktiskt väldigt ointressanta.

12:04 em  
Blogger Kapten Napalm said...

Inte för andra barn/vax/stugpratare. :)

5:41 em  
Blogger The Pale Green Woman said...

Men en del lyckas ju hantera en flock ungar, ett och annat hus och volvo och sånt och går fortfarande att prata med! Hm, måste nog tvinga dem att ha kurser för de övriga hur man behåller kontakten med övriga verkligheten.

6:37 em  
Blogger stina said...

Det var inte så kul att vara +30, gift med barn och en karl som alltid var borta på dessa tillställningar heller... då tror alla par att man har PROBLEM i äktenskapet! Bättre singel än ensam men gift. Idag har jag bara barnen kvar som minne från äktenskapet, men ny karl som även han jobbar borta. Men med skillnad att han är hemma en hel vecka i taget. Fan, ensam kan man vara ändå trots att man inte sk. singel. Kram och lycka till att träffa någon trevlig.

10:43 em  
Blogger Missy M said...

dearest! Jag blir galen att nu när man har en kille så förväntas man komma i par!! Jag blir bjuden överallt! Jag har aldrig vart med om ngt liknande, plötsligt haglar middagsbjudningarna över en. Och jag tackar systematiskt nej...säger att min kille inte kan, men att jag gärna kommer...Men näääh..det skall väntas till nästa gång han kan. IDIOTI! Jag exsisterar för att jag har en kille?? Jag fortsätter fika med mina singelvänner och bjuder in mina imsoengaged vänner med, utan deras respektive. Bah för alla "mamma, pappa, barn wannabees".

3:02 em  

Skicka en kommentar

<< Home