söndag, november 13, 2005

Blääää

Jag har en helt sjuk, fruktansvärd, osannolik bakfylleångest. A new all time high. Över allt och ingenting.

Pojkskolegrabbshånglet från förrförra lördagen var ute. Jag undvek honom på ett otroligt omoget sätt. Han dök upp som gubben ur lådan vart jag än gick. Jag dök undan.

Då jag stod vid baren och pratade med en av killarna vi var ute med kom en anställd förbi
- din väska, sa han
- ja, vad är det med den? undrade jag förvånat
- den låter, svarade den anställda
Säkerhetspinnen hade ramlat ur mitt överfallslarm. Det låg och tjöt. Jag hade inte hört det (!) själv. Tog en bra stund innan jag hittade pinnen på botten av handväskan. Pinsamt.

Missade sista tunnelbanan hem och tog nattbussen. Somnade på bussen och blev väckt av chauffören på ändhållplatsen. Tack och lov skulle han faktiskt köra tillbaka till stan så jag fick åka med tillbaka. Var hemma strax efter fem. Med ett överfallslarm utan batteri. Det gjorde inget, för även de tappraste våldtäcktsmännen låg nog och sov by then.