måndag, januari 09, 2006

Kärleksbrev

På min födelsedag fick jag ett tre sidor långt, maskinskrivet kärleksbrev. Under 2004 dejtade jag den killen i ca 3 månader, men avslutade det hela då jag kände att det inte var rätt.

Den mest fantastiska kärleksförklaring jag någonsin fått.

Och jag kan knappt minnas hur han ser ut.

Han hade präntat ner tre fulla sidor med en intensiv beskrivning av mig, min kropp och allt vi gjorde. Han kom ihåg vad mina familjemedlemmar heter...allt! Detaljer hos mig. Ett år senare. Det är något totalt fel med universum när så fina känslor kan vara obesvarade.

Jag vet inte. Varför kunde inte jag älska honom, han såg ju såg mig som jag är?

"Min mamma undrade vem du var, om du fanns och levde upp till den beskrivning jag gav. Jag sa henne att jag inte sagt nåt, inget alls, av allt som du var. Du var helt enkelt så mycket mer. Besviken över att vi tappade vårt språk. Förlåt för den jag var o varsågod för den jag var, den som du ändå fann"

Jag har inte svarat på brevet. Det finns inga ord jag kan svara med, alla svar blir så otillräckliga. Det blir platt, det blir fel. Blir sorgsen då jag tänker på det. Blä.

6 Comments:

Anonymous Anonym said...

Det gör mig så sorgsen att läsa detta...

12:21 fm  
Anonymous Anonym said...

Så läste jag längre ner i bloggen och förstod... Han var inte rik...

12:24 fm  
Blogger Niklas said...

Schysst kommentar. Verkligen. "Anonymous" också. Modigt.

8:18 fm  
Anonymous korova said...

Ja, det här var sorgligt...

8:39 fm  
Blogger Bitter said...

Det är så sorgligt att man inte kan älska de som förtjänar det allra mest.

9:51 fm  
Blogger Krummel said...

Jag håller med "bitter".
Har varit med om liknande händelser men inte kunnat känna något för mannen i fråga. Ibland undrar jag varför man inte kan styra sina känslor?
Typiskt!

12:41 em  

Skicka en kommentar

<< Home