tisdag, januari 03, 2006

Pensionären Sniff

Jag har inga långsiktiga planer. Saker blir ändå aldrig som man tänkt sig. Men en sak är jag säker på - om jag lever tills jag blir gammal så ska jag bo på Madeira.
Mitt vitrappade hus står på en en av de gröna sluttningarna nära Funchal. Utsikt över havet.

Bakom huset finns det fruktträd, små bananer och citrus. Träden får vatten via levadan, de ger skugga och svalka. Framför huset ligger en stor uteplats med stenplattor, som jag kutryggad kommer att gå och sopa.

Jag ska tillbringa dagarna i en skön stol, i skuggan på uteplatsen. Smutta på madeiravin, andas den friska luften och se på medan mina katter jagar ödlorna. Lyssna på fadosånger. Och hårdrock. Kanske skriva en bok. Eller blogga?

Jag kommer att ha grått, antagligen permanentat hår och jag kommer säkert att vara ganska bred om höfterna. Bred eftersom jag ätit massor av nybakat vitt bröd, olivolja, oliver, flingsalt, solvarma tomater.

Så kommer det att bli, om det blir.

13 Comments:

Blogger IT-horan från Skåne said...

lät så jävla mysigt......vill du ha en inneboende?

8:50 em  
Blogger Sniff said...

Tjaa...vi kan göra det det till ett bergssluttningskollektiv för avdankade IT-horor kanske? Skulle kunna funka.

9:00 em  
Anonymous Anonym said...

Får jag hålla dig i handen medans du sitter i din stol vid uteplatsen?

1:13 fm  
Blogger Dan (gearhead) said...

Jag skall någon gång asfaltera en gräsmatta.

8:06 fm  
Blogger Agnes said...

Inte BLÅTT permanentat hår?

9:10 fm  
Anonymous korova said...

Det ser fint ut.

10:00 fm  
Anonymous odenplan.nu said...

mitt hus står i toscana och väntar. begripligare språk där...och betydligt mer tilltalande flygplats. jag är fortfarande lite spak när det kommer til funchal...

10:07 fm  
Blogger banankontrast said...

you just gave me an idea :)

1:01 em  
Blogger Yrvaken said...

Jag tror mer på:

"Most people think life sucks, and then you die. Not me. I beg to differ. I think life sucks, then you get cancer, then your dog dies, your wife leaves you, the cancer goes into remission, you get a new dog, you get remarried, you owe ten million dollars in medical bills but you work hard for thirty-five years and you pay it back and then -- one day -- you have a massive stroke, your whole right side is paralyzed, you have to limp along the streets and speak out of the left side of your mouth and drool but you go into rehabilitation and regain the power to walk and the power to talk and then -- one day -- you step off a curb at Sixty-seventh Street, and BANG you get hit by a city bus and then you die. Maybe!"
- Denis Leary

Vet inte varför jag kom att tänka på den där. =)

1:39 em  
Anonymous Kikkan said...

Madeira är verkligen paradiset på jorden. Glöm inte hucklan bara, och sen borde du införskaffa en såndär kälke som de åker nerför bergen med :)

1:45 em  
Blogger Kattiz said...

Och precis där bredvid en bit åt vänster bor din lillazyzter...den lilla detaljen glömde du ;-).
Det lät ju onekligne bra!

3:08 em  
Blogger Sniff said...

Anonymous - du får absolut hålla handen. Eller klappa den och säga "kära du".

Dan - tjahapp? But WHY

Agnes - kanske blått, kanske rosa.
Defintivt kjol till halva vaderna

Korova - japp. Kom dit du med!

Odenplan - har du redan ett hus som väntar?? Men din lilla skit.. ;-)

Banankontrast - inget snusk får vi hoppas :-D

Yrvaken - din idol och min

Kickan - kälke is a must *noterar på listan* Hur balla som helst

FD - åh? är det säkert?? Gud va ljuvligt! Framtiden långt fram känns ljusare :-)

7:46 em  
Anonymous odenplan.nu said...

det är inte mitt än. men ska bli. när jag sålt av det här skräpet här hemma och bestämt mig för att skriva den där romanen som ska slå världen(stockholm) med häpnar. DÅ...blir det mitt...

11:46 em  

Skicka en kommentar

<< Home